”Sedan mer är 15 år har ett viktigt mål med mitt arbete varit att få till ett gemensamt sätt att hantera kvalitetsfrågor och förbättringsarbete i bilbranschens eftermarknad. Anledningen till detta är att jag i egenskap av kvalitetskonsult kommit i kontakt med alla aktörer i branschen, producenter, generalagenter, försäkringsbolag, verkstäder och bilägare, alla med ett gemensamt intresse – egennyttan! Bristen på verklig vilja att samarbeta är det som slår mig mest! Mitt första försök att få till ett gemensamt synsätt var att, i samverkan med representanter för de stora försäkringsbolagen, utarbeta gemensamma riktlinjer för kvalitetssäkring. Det var tidigt uppenbart att bolagen borde ha ett gemensamt intresse av att styra upp skadereparationer så felen minimerades. Ett möte genomfördes hos MRF. Alla höll med om att detta var viktigt men gick sedan åt var sitt håll utan att göra något gemensamt. Resultatet blev slutligen de separata, men ganska likartade certifieringskrav som numera granskas en eller flera gånger/år av varje försäkringsbolags egna kontrollanter. I samverkan med MRF gjorde vi några försök att få branschen att inse att det skulle kunna löna sig att arbeta systematiskt med förbättringar av verksamheterna. Tyvärr saknades tillräcklig insikt och intresse för detta hos företagen och organisationerna. Efter en del turer så fick vi av MRF, utan ersättning, uppdraget att utveckla och introducera ett anpassat ledningssystem kallat MRF VU. Det uppfattades av branschen som en ersättning för KPL 2000 och därför anslöts nästan bara skadeverkstäder.

För oss som litet konsultbolag var detta även en ekonomisk fråga eftersom ingen ersättning för utveckling fanns. Tvärt om fick vi själva fått stå för allt, utveckling av dataprogram, arbetsmaterial och marknadsföring. Dessutom begärde MRF, och fick årligen, 20 % av medlemsavgifterna i MRF VU. MRF ville även ha motsvarande andel av våra arvoden men det avböjde vi.

Vi deltog också i ett projekt kallat ”Säkra reparationer”. Inriktningen blev efterhand nästan enbart teknisk och vi drog oss därför till slut ur projektet. Under hot om lagstiftning inledde MRF och det nybildade SFVF i samverkan med BilSweden och Försäkringsföreningen under 2015 ett projekt som avsåg att skapa samsyn i kvalitetsfrågan med hjälp av gemensamma kravchecklistor, en för bilservice och en för skadereparationer. Innehållet i kravchecklistorna utgick, med vårt tysta medgivande, till stor del från de checklistor som används vid revision av MRF VU.

De utarbetade kravchecklistornas innehåll är även presenterat för Konsumentverket. Under hela tiden har vi fungerat som bollplank åt MRF utan någon som helst ersättning.

Resultatet är två checklistor som presenterades under hösten 2016. Vi deltog i arbetet med förhoppningen att vi även skulle få delta i introduktionen. Det blev inte så utan MRF valde istället att resa land och rike runt och presentera projektet Godkänd Bilverkstad och Godkänd Skadeverkstad tillsammans med KBV. Eftersom KBV ägs av MRF är det uppenbart att vi inte kommer att få delta i arbetet med introduktion och revision. I vart fall inte hos MRF medlemmar. Förtjänsten stannar därmed hos MRF och KBV. Innehållet i Godkänd Bilverkstad har sina brister men är resultatet av kompromisser mellan olika intressen och därför det bästa som vi har just nu. Men vad som blir av detta nu när MRF och SFVF har lyckats komma i konflikt om vem som har det bästa för branschen som mål det är för mig obegripligt men tyvärr ingen överraskning. Återigen är det egennyttan som dyker upp! Jag vill inte framhålla någon utan min uppmaning är att parterna ser till att komma överens nu på en gång! Ingen tjänar på en konflikt! Kanske går konflikten djupare än så, och att SFVF därmed går ut med egna program!

Beträffande yrkesutbildning så är min uppfattning att det inte finns behov för styrning av detta med krav på x antal utbildningsdagar. Behovet styrs till stor del av uttalade producentkrav. Däremot tycker jag att behov och önskemål från företagets intressenter dvs. kunder, anställda, ägare och samhälle skall styra vad och hur mycket utbildning som bör genomföras. Företaget skall istället ha rutin som styr hur man skaffar kunskap om behovet och hur detta sedan tillfredsställs och hur resultatet av utbildningen följs upp! ”

Hans Berggren

Konsult MRFVU