Som barn fanns det två bilmärken som etsade sig fast i mitt medvetande: Ferrari och Cadillac.
Ferrari var sportbilens urmoder, en symbol för fart och passion. Cadillac däremot – det var lyxens själ, bilvärldens kronjuvel.
Under mina år som ivrig carspotter var just Cadillac Eldorado, den fjärde generationen, en av de första bilar jag lärde mig årsmodellbestämma. Det var tack vare min kusin Ulrik, som förklarade skillnaden mellan 1959 och 1960 års modeller:
59:ans baklyktor satt som glittrande juveler i spetsiga fenor, nästan som om de hörde hemma på ett tivoli. 60:ans lyktor var i stället elegant infällda i karossen – mer sofistikerade, mer vuxna.
Cadillac var kort sagt en av anledningarna till att jag blev bilintresserad.