Henrik Roos och Magnus Wallinder åkte berg- och dalbana under finalen i Euro GT i helgen. Första dagens race slutade i katastrof – andra dagen i glädje. - Det har gått upp och ner hela tiden. Men nu känns allt bara kul, konstaterade Henrik efter söndagens heat. Helgen började på värsta tänkbara sätt för det svenska Viper-teamet under Euro GT-finalen i helgen. Även den holländska systerbilen råkade illa ut. Rob van der Zwaan i den holländska röda Vipern kom för långt ut ur första kurvan, fick en sladd och hamnade på tvären rätt över banan. Där blev han rammad av Herman Buurman (Holland) och bilarna snurrade in i däcksmuren i en våldsam krasch. Loppet avbröts och när det skulle starta om fick Buurman starta sist från pit-lane eftersom han varit inne i depån och lagat skador. Zwaan tvingades bryta. I omstarten kom Magnus iväg bra men två kurvor senare hade han fått punktering och tvingades slå av på farten. 49; Jag saktade ner och körde åt sidan. Tänkte köra runt och gå in i depå och byta däck för att kunna fortsätta. Visserligen hade jag ju kommit ohjälpligt efter men nu när man är här måste man ju fullfölja, sade han. Han hade inte långt kvar när en bil kom bakifrån och rammade den röda Vipern som snurrade ut i sandfållan. Med en snabb blick kunde Wallinder bara konstatera att det var Herman Buurman som återigen var i farten. Därmed var det också färdigåkt för den svenska Vipern. Liksom för Burman. Både Henrik och Magnus var väldigt frustrerade och besvikna. Bilen var dock inte så illa skadad som befarat utan lagades till söndagens race. I söndagens heat i Euro GT-finalen startade Henrik Roos och Magnus Wallinder från sjunde startposition. Magnus körde första halvan av racet, gjorde en fenomenal start och fanns på tredje plats redan i första kurvan. Cor Euser i den stora Marcosbilen var inte mycket att göra något åt men Wallinder tampades med hemmaföraren David Hart, i en silverfärgad Viper. Jag försökte ta mig förbi. Hart var snabbare på mellanregistret men i kurvorna tog jag igen det jag tappade på rakorna. Jag provade att köra upp och lägga mig precis bakom för att köra om vid lämpligt tillfälle men då fungerade inte aerodynamiken på bilen så jag tvingades släppa honom någon meter för att jag skulle ha någon form av styrning. De två Viprarna tappade mot Euser som drygade ut ledningen till drygt elva sekunder innan det obligatoriska depåstoppet som i Euro GT måste vara en minut. När alla tre var ute på banan igen kunde man konstatera att Hart helt plötsligt låg i hasorna på Euser. Henrik jagade febrilt och började plocka en halv sekund här och där när han kommit upp i tempo. Något som han själv var helt omedveten om. Jag trodde det gick jättedåligt. Det kändes som jag hade punktering men det var olja på banan som gjorde det halt. Sen visade det sig ju att allt gått bra, sade Henrik. Den röda svensk-Vipern höll tredjeplatsen i mål. Men tvåan David Hart hade gått in till depåstoppet när tiden var ute. Dessutom varade stoppet bara 50 sekunder mot angivna 60 så han belades med tre varv extra som straff. Därmed kom Roos/Wallinder på en mycket fin andraplats i Euro GT-finalen. Efter det enorma jobb som teamet gjorde efter gårdagen känns det väldigt bra att komma härifrån med en hel bil och en andraplats i bagaget, förklarade Magnus och fortsatte: Jag är väldigt nöjd med körningen trots de få varv vi hann avverka innan dagens race. Det är en väldigt påfrestande bana eftersom det går så otroligt fort i vissa partier. Henrik var också väldigt nöjd med resultatet. Det kändes särskilt skönt för jag blev så irriterad på att Hart kom ut ur depån så snabbt. Jag såg honom ju inte ens, fast han borde gått ut precis före mig, avslutade Roos. Bröderna Zwaan, som startade sist i söndagens race gjorde en enorm upphämtning och slutade på en fjärde plats i racet. Därmed förlorade de guldet till Cor Euser i Euro GT-mästerskapet, men klarade silverplatsen.