Ekonomiska styrmedel är - använt på ett riktigt sätt - ett av de viktigaste redskapen till att påverka förbrukningen i en önskad riktning, t.ex. för att värna miljön och klimatet. Rapporten går igenom och sammanställer de fem nordiska ländernas skatter och avgifter för att köra och äga fordon samt skatter och avgifter på bränsle. De fem länderna har helt olika system för detta och det avspeglar sig bl.a. i antalet bilar. Länderna har i en del år försökt att få fram mer bränslesnåla fordon genom att differentiera avgiften för att äga bilen. Men detta har visat sig ha endast en begränsad effekt. Först de allra senaste åren har några av länderna, Norge, Danmark och Finland - börjat differentiera avgiften för att köpa bilen vilket ser ut att ha varit långt mer effektivt. Erfarenheten pekar på att avgifter som är knutna till en aktiv handling - dvs. att köpa bilen eller att köra den - har störst effekt, framför avgifter på att äga bilen. Rapporten lägger också fram flera andra intressanta slutsatser. · Sverige, som inte har någon registreringsavgift på bilar, har fler bilar per innevånare än de övriga - dock tätt följt av Island. · Sverige har det högsta utsläppet av CO2 per nyförsåld bil - i Norge, Danmark och Finland har utsläppen av CO2 per nyförsåld bil sänkts efter att en differentierad registreringsavgift infördes · I motsats till vad som oftast hävdas i den offentliga debatten finns det inget sammanhang mellan att ha en hög registreringsavgift och en gammal bilpark. Danmark och Norge har den högsta regeristeringsavgiften medan Finland som har den lägsta också har den äldsta bilparken. · Alla länder har en hög andel tjänstebilar. De flesta länder ligger andelen på mellan 30 och 40 procent av nybilsförsäljningen. För dessa finns det mycket små incitament till att köpa bränslesnåla bilar. Många av dessa bilar blir senare sålda som privatbilar. Det finns därför stora utsläpp av CO2 genom att införa sådana incitament.