Ledare #24: Den fria eftermarknadens guldålder
Så Mitsubishi har bestämt sig för att dra sig tillbaka från Europa för att slicka sina sår. Coronakrisen har slagit hårt mot bilindustrin, väldigt hårt till och med. Mer eller mindre varenda biltillverkare redovisar miljardförluster för andra kvartalet och de som ändå visar vinst har inte själva rörelseresultaten att tacka för det.
Ferdinand Dudenhöffer, som leder forskningsinstitutet CAR vid Duisburg-Essen-universitetet, säger i en intervju med TT att det vi ser nu är ”mycket, mycket värre” än finanskrisen 2008. Ni vet, krisen som slog ut Saab. Kontentan är att vi kommer att behöva göra personalneddragningar på 10–15 procent i hela bilindustrin, inklusive underleverantörsledet. Dudenhöffer kallar det ”en världsomfattande tragedi som drabbar oss i ett redan utsatt läge till följd av flera års handelskrig”.
Så de som gör våra bilar, de som vi säljer och servar, står på knäna och kommer att tvingas till svidande åtgärder, om Dudenhöffers dystra spådomar slår in. Det kommer förstås att slå också mot den svenska bilbranschen. Generalagenter kommer att få det tufft och några kommer kanske till och med att försvinna. Återförsäljare kommer inte att ha samma spring i hallarna. Och när färre nya bilar kommer ut på vägarna kommer serviceverkstäderna inte att ha lika mycket att göra. Åtminstone inte de som tar hand om nyare bilar, i första hand märkesverkstäderna.
Men även om folk inte köper nya bilar i samma utsträckning som före krisen har de inte slutat att köra bil. De håller bara kvar sina gamla vagnar lite längre. Och marknaden för begagnade bilar är glödhet, det har vi sett en rad rapporter om under sommaren.
Osäkerheten om framtiden gör att många drar sig för att investera stort i nybilar, men till begagnatköpet är tröskeln lägre och köpfesten får extra bränsle av att man i pandemitider helst vill undvika allt vad kollektivtrafik heter.
Så fler och fler har gamla bilar att ta hand om. Och vart vänder de sig för att få hjälp? Till den fria eftermarknaden, förstås. Fem–tio år gamla vagnar hamnar inte på märkesverkstad. De närmaste åren – åtminstone så länge som vi inte fått bukt med både smitta och ekonomisk oro – kan bli den fria eftermarknadens guldålder, när en åldrande vagnpark ska hållas under armarna.
Så: inget ont som inte har något gott med sig. Inte ens när det handlar om en pandemi.
