23948sdkhjf

Ledare #15: Skrotningspremie borde vara en självklarhet

Producentansvaret räcker inte till. Bilägarna själva måste ges ett incitament att lämna in sina uttjänta bilar till återvinning.

Om jag nu hade varit en sådan som köper läskeblask på burk, så skulle jag ha behövt betala en krona i pant för själva burken varje gång jag ville stilla mitt sockersug. Den kronan skulle jag sedan få tillbaka när jag lämnar tillbaka burken till butiken, så att aluminiumet kan återvinnas.

Det är rimligt, och i takt med tidens ideal om cirkulär ekonomi. Kan man återanvända det aluminium som finns i burken för att göra nya burkar, i stället för att gräva fram nytt aluminium ur jorden, sparar vi på jordens begränsade resurser. Pantsystemet utgör ett gott incitament för man ska orka spara och återlämna den 20 gram tunga burken och därmed spara cirka en tredjedels kilowattimme och 200–300 gram koldioxid.

En bil innehåller lite mer än 20 gram råmaterial: stål, aluminium, glas, plast, gummi, elektronik och gud vet vad. När man är klar med bilen och ska lämna tillbaka den till återvinning får man exakt noll kronor i pant. Du läste rätt: man får en krona för aluminiumburken, och noll kronor för bilen.

Det fanns en skrotningspremie en gång i tiden, men den tog man bort 2007 och ersatte med ett utökat producentansvar. Det blev biltillverkarnas ansvar att återvinna bilarna. Men det är ju inte biltillverkarna som äger bilarna, utan bilägarna.

Och bilägarna, som inte får en spänn för att göra rätt för sig, lämnar vraken i skogen. Det är naturligtvis helt uppåt väggarna och branschorganisationer från alla håll gapar sig hesa om att skrotningspremien måste återinföras.

Även hos allmänheten tycks det finnas ett starkt stöd för en återinförd skrotningspremie. När Kvdbil lät Sifo gå ut och fråga folk vad de tycker om olika förslag till politiska reformer fick en skrotningspremie för bilar med höga utsläpp allra högst bifall; nästan tre fjärdedelar av de svarande ställde sig positiva.

Men från lagstiftande håll är det tyst. Några skrotningspremier har inte skymtats till i budgetpropositioner eller januariförhandlingar. Detta trots att Trafikverket föreslog en skrotningspremie så sent som i fjol. Då hette det att regeringen skulle gås noggrant igenom. Sedan dess har det varit tyst och i stället har man ännu en gång stökat runt i regler för tjänstebilar och bonus malus.

Det är dumt. I stället borde man införa en långsiktig och stabil skrotningspremie som skapar incitament för att lämna in bilen till återvinning när man gjort slut på den. Det går säkert till och med att utforma det som ett pantsystem, där man betalar en peng när man köper den, och får en peng tillbaka när man lämnar in den.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.078