Debatt: Dags att öka däcksäkerheten genom ny lagstiftning
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
”Däck är en hel vetenskap” brukar motorjournalister gärna lite klichéartat slänga ur sig. Men aldrig har väl orden varit lika relevanta som i dag när fabrikanterna (såväl bilproducenter som däcktillverkare) alla tävlar om vår uppmärksamhet och gärna svänger sig med olika termer och begrepp för att exemplifiera sina egna märkens förträffligheter: vinterdäck, sommardäck, åretruntdäck, greppsäkerhet, rullmotstånd, bränsleeffektivitet, gummiblandning, däckklassificering, mönsterdjup, ljudnivå, kontaktyta, lufttryck, bromsprestanda, vattenplaning med mera.
Som konsument och bilförare önskar jag mig framför allt följande två saker: Däcket ska vara
1. Säkert och 2. Ekonomiskt (konkurrenskraftigt inköpspris och helst bidra till god bränsleekonomi).
Men hur kan jag som konsument ”välja rätt” däck? Vad innebär att välja ett säkert och samtidigt ekonomiskt däck?
I dag bestämmer tillverkarna, testbolagen och tidningarnas egna testteam själva i hög grad vilka parametrar som ska mätas och bedömas och på vilka underlag däcktesten ska utföras. Det handlar huvudsakligen om bromssträcka och risk för sladd (säkerhet) respektive inköpskostnad, däckets livslängd och bränsleeffektivitet (ekonomi) som vi konsumenter får veta något om.
Men vad kontrollerar lagstiftaren i dag? Jo svaret finner vi framför allt i Vägverkets författningssamling VVFS 2006:63: Det handlar lite förenklat om att däcken (hjulen) ska klara av en viss hastighetsbelastning innanför skärmarna och inte ta i någonstans vid fulla rattutslag och fjädringsrörelser. Därutöver finner vi särskilda föreskrifter och allmänna råd hos bland annat Transportstyrelsen som ställer krav på bland annat mönsterdjup (1,6mm för sommardäck och 3mm för vinterdäck), krav på användning av vinterdäck och vilka perioder vi har att förhålla oss till. Slutligen finns en mängd branschorganisationer som gärna driver däcksäkerhetsfrågor till exempel STRO som ger ut listor på så kallade ”godkända vinterdäck”.
Jag anser att detta bygger till stora delar på en nu något ålderstigen och osynkad lagstiftning med föreskrifter som inte tillräckligt stödjer vare sig tillverkare eller konsumenter i deras beslut om val av däck och lämnar allt för mycket till marknaden att själv sätta praxis för. Och de motioner som redan varit uppe till behandling i riksdagen under de senaste 10 åren har mest behandlat frågor om dubbdäckens varande eller hur märkningen av däck ska förtydligas; till exempel förslag till ”Skärpt lagstiftning om anpassade däck”, Motion 2010/11:T280, av Helena Pettersson.
När tidningen DN genomförde årets sommardäcktest 2021 (testen publicerad i DN Motor den 27 mars 2021; ”Låt inte ekonomin välja sommardäck”) så mätte DN framför allt däck med dimension 235/55 R18, en dimension som används mycket för moderna stadssuvar. DN testade (för mig mycket relevanta) parametrar som bränsleförbrukning, komfort och stabilitet, vattenplaning och väguppträdande på våt väg samt undanmanöver på torr bana. DN konstaterade att säkerheten och inköpspriset hänger ihop – ju dyrare däck desto bättre kvalité blev deras slutsats vilket dock inte är till gagn för trafiksäkerheten om ekonomin får styra familjens val.
Min uppfattning är att Lagstiftaren måste ställa tydligare minimikrav och villkor för 1. Bromssträckan (däckklass) och 2. Risken för sladd vid undanmanöver (för torr, våt och halt underlag). Samtidigt gärna lämna ytterligare rekommendationer och målsättning (kanske via Transportstyrelsens allmänna råd) om vad som bör gälla däckens livslängd och bränsleekonomi för tillverkarna att sträva emot.
Ökade säkerhetskrav och framför allt större tydlighet från lagstiftaren när det gäller våra däck skulle både tillverkare och jag som konsument tjäna på! Och som med allt säkerhetsarbete bör Sverige ta täten!
Anders PA Widell, fristående skribent & företagskonsult inom serviceeftermarknaden anders@widellpartner.se
