– Det går inte att köra på i invanda spår, utan det krävs både mer kompetens och bättre teknik, säger MRF:s verkstadsansvarige, Joachim Due-Boje, och SFVF:s jurist, Ulf Stefansson i ett gemensamt uttalande efter en växande hög med klagomål och tvistigheter mellan köpande verkstäder och utförande motorrenoverare.

– Problembilden växer ytterligare när det är tredjeman, den bilägande konsumenten, som drabbas av motorrenoverarens tillkortakommanden eller ovilja för att ansvara för det arbete som är utfört, fortsätter Due-Boje och Stefansson.

Det är både inom renoveringar och utbytesmotorer som fackmässigheten brustit från motorenoverarens sida. Detta på grund av att arbetet inte utförts enligt fordonstillverkarens anvisningar sett till både renoveringsmetod och val av reservdelar för respektive motortyp. Kvalitetsbristerna har dels blivit kostsamma för verkstaden som köpt renoveringen eller utbytesmotorn, dels inneburit tvistigheter mellan verkstad och renoverare då garantivillkoren och reklamationsrättigheterna varit oklara eller starkt begränsade.

– Vi har fall med så kallade kristallmotorer där renoveringen skett genom bearbetning av cylinderloppet, vilket är helt emot reparationsanvisningen och innebär brister i utförande med risk för ny maskinskada, berättar MRF:s Joachim Due-Boje som på uppdrag av MRF:s verkstadsstyrelse lyft frågan både mot renoverare, försäkringsbolag och generalagenter.

 – Ur ett juridiskt perspektiv känner SFVF och MRF en oro inför framtiden med ett ökat antal maskinskador på små personbilsdieselmotorer som körts 10-12 000 mil. Det är högeffektiva men känsliga motorer som sitter i allt fler bilmodeller. Det är motortyper som ställer oerhört höga kvalitetskrav på renoveraren och därmed kan kvalitetsbrister bli kostsamma. Därför har vi som branschföreträdare sökt kontakt med renoverarnas branschorganisation MoRe samtidigt som vi även tillskrivit renoveringsföretag som uppenbarligen inte följt fordonstillverkarnas reparationsanvisningar med kvalitetsbrister som konsekvens, säger Ulf Stefansson.

MRF och SFVF uppskattar att det finns cirka 600 000 mindre personbilsdieselmotorer på den svenska marknaden efter de senaste årens, men numer avtagande, dieselboom. Det är en vagnpark där allt fler modeller närmare sig den kritiska punkten för maskinskada som ligger kring 10 000-12 000 mil.

Med dagen höga utsläppskrav på motorer är tillverkaren tvungen att hitta lösningar som påverkar motorns livslängd, lägg då till att konsumenten inte alltid underhåller sin bil enligt tillverkarens anvisningar. Ett enda missat oljebyte kan leda till för tidiga haverier, menar MRF och SFVF. Cocktailen att kunden missar oljebytet och tillverkaren inte vill sticka ut i motortidningarna med att leda ligan ”total cost of ownership”, leder till långa oljebytesintervaller. Den cocktailen blir inte bra för vilken motor som helst, även bensinmotorer, menar de.

– Idag kan verkstaden byta originalmotor till en utbytes till en totalkostnad kring 35 000 - 50 000 kronor, medan en utbytesmotor från generalagenten kan dra iväg uppemot 80 000 kronor. Ska man satsa på ett motorbyte till en original utbytesmotor, är det svårt att motivera det gentemot försäkringsbolaget med dyr inlösen och utskrotning som konsekvens för försäkringskollektivet. Det är varken miljömässigt eller ekonomiskt hållbart, säger Joachim Due-Boje och fortsätter frågande:

– Enligt vår mening bör generalagenterna se över prissättningen på utbytesmotorer, vad kommer konsumenten att tycka om varumärket när reparationskostnaden överstiger halva värdet på bilen om motorn kan haverera redan vid 10 000 – 15 000 mil?

Enligt SFVF och MRF finns det två vägar att gå. Antingen måste motorrenoverarna ha en kvalitetsstandard som utgår från fordonstillverkarnas krav eller så måste priserna på original utbytesmotorer ner för att göra ett motorbyte ekonomiskt försvarbart för de i regel betalande försäkringsbolagen. Än värre är om mätarställningen är utanför maskinskadegarantin, då drabbas konsumenten och då ökar även risken för badwill.

– I båda fallen måste motorrenoveraren erbjuda motsvarande garantiskydd som verkstaden är ålagd att ge bilägaren vilket är tolv månader eller upptill 1000 mil. Här måste även skäliga monterings- och fraktkostnader samt materialersättning ingå, i annat fall bör verkstaden tacka nej till arbetet. Detta är i praktiken svårt för många verkstäder, men affärsrisken för en verkstad som köpt en motor där oskäliga garantivillkor är en del köpet kan, tyvärr, innebära ett back-jobb på upptill hundratusentals kronor, säger Ulf Stefansson.   

Enligt MRF:s och SFVF:s mening ligger det i alla parters – verkstäders, renoverares, generalagenters, försäkringsbolagens – gemensamma intresse att finna en bra och ekonomiskt försvarbar lösning på problematiken, det krävs en helt ny kultur med hållbarhet i fokus, betonar Ulf Stefansson och Joachim Due-Boje.