Ångkrackning kan återvinna plastskräp
Plastavfall, bland annat från skrotade bilar, går i dag huvudsakligen till energiåtervinning i stället för att materialåtervinnas. Den lilla del av plasten som återvinns kan endast återvinnas till produkter av lägre kvalitet, eftersom återvinningen bygger på enkla mekaniska eller kemiska processer.
Det kan komma att ändras. Forskare på Chalmers har tagit fram en process för att bryta ner vilket plastavfall som helst på molekylnivå och den gas som bildas kan sedan användas för att skapa nya plastmaterial med samma kvalitet som innan återvinningen. Det rapporterar forskning.se.
Idag tillverkas plast av ursprunglig kvalitet genom att slå sönder fossila olje- och gasfraktioner i en så kallad kracker i petrokemiska fabriker. I den skapas de byggstenar, bestående av enkla molekyler, som sätts ihop till den enorma variationen av olika plastmaterial vi använder i vårt samhälle.
För att göra motsvarande från insamlad plast krävs utveckling av en ny process. Det Chalmersforskarna nu har visat är hur en sådan process skulle kunna utformas tekniskt, samt hur den på ett kostnadseffektivt sätt kan integreras i existerande petrokemiska fabriker.
Forskarna ser därmed en möjlighet att skapa en cirkulär användning av plast i samhället, som samtidigt frigör oss från vårt behov av olja och fossil gas för produktion av olika plastmaterial av prima kvalitet.
– Vi får inte glömma att plast är ett fantastiskt material som ger oss produkter som vi annars bara hade kunnat drömma om. Problematiken är att den tillverkas till så låg kostnad att det har varit billigare att producera ny plast av olja och fossil gas än av insamlat och utsorterat plastavfall, säger Henrik Thunman, professor och avdelningschef för Energiteknik på Chalmers, till forskning.se.
Processen riktar in sig på alla typer av plastblandningar som naturligt skapas i vårt avfallssystem eller historiskt har lagrats, exempelvis på soptippar, i hav och på land. Uttjänt biobaserat material som papper, trä och kläder kan också användas som råvara i den kemiska processen.
Det innebär att andelen fossilt material i plast successivt kan minskas. Fångar man dessutom in koldioxid i processen skapas nettonegativa utsläpp till atmosfären, menar forskarna bakom den nya metoden.
