GMA T50: Låg vikt i konstruktionsfokus
Superbilen GMA T 50 är ganska liten bil, ungefär som en Mini Clubman (om än väsentligt lägre). Lätt är den också, faktiskt på gränsen till anorektisk. På vågen lyckas den inte ens klättra över tonnet, utan stannar på 986 kilo innan man satt sig bakom ratten.
Vad är det, en Toyota Yaris? Vanliga dussin-superbilar väger lätt ytterligare ett halvton, eller ännu mer. Men för teamet kring Gordon Murray var det högsta prioritet att få ner vikten.
Under den tidiga utvecklingsprocessen höll man veckoliga ”viktväktar”-möten där man granskade varje komponent, ner på skruv-och-mutter-nivå. Faktum är att man optimerade både längd och diameter på cirka 900 fästelement under konstruktionsarbetet, så att de precis klarar av att hantera de krafter de kommer att utsättas för. Men inte mer.
Även den ofjädrade vikten – som spelar stor roll för väguppträdandet – har hållits låg med hjälp av bärarmar och spindlar av smidd aluminium och de kolfiberkeramiska bromsskivorna greppas av monoblock från Brembo. Fälgarna är smidda och sitter med centrumbult.
När man kliver in i bilen får man klättra över passagerarsätet för att nå förarplatsen, oavsett vilket håll man kommer ifrån. GMA T 50 är tresitsig med föraren i mitten, precis som McLaren F1 var på nittiotalet.
Här finns inte bara plats för den lilla familjen, utan också för deras bagage. Här finns också mobilintegration och bluetooth, antisladdsystem (avstängningsbart, förstås), 700-watts ljudanläggning från hifi-specialisterna Arcam – och inga jävla pekskärmar. Det är Gordon Murray noggrann med att påpeka. Luftkonditioneringen ska vara second-to-none, till skillnad från den i den gamla Mackan.
Och allt som fingrarna rör är unikt för just GMA T 50. Inte en pinal har hämtats från någon annan bil, utan varenda detalj är unikt konstruerad och tillverkad för ändamålet.
Så även motorn. Den fyra liter stora V12:an har utvecklats av Cosworth och kan ståta med ett antal rekordsiffror i rockärmen. Den är med ett varvstopp på 12 100 varv per minut den högst varvande, icke-överladdade gatbilsmotorn någonsin, den har högst litereffekt någonsin (166 hästkrafter per liter), den är den lättaste gat-V12:an någonsin (178 kilo) och den är, enligt pressmeddelandets torra faktaupprapning, den V12:a som låter bäst någonsin.
Motorn är fri från remmar. Kamaxlarna är kugghjulsdrivna, generatorn är integrerad med startmotorn i motorns främre ände, som på en mildhybrid. AC-kompressorn är elektrisk.
Installationen av motorn är ”semi-rigid”. Det betyder att den är lastbärande, utan att vara direkt bultad mot torpedväggen. Därmed sparar man både vikt och komfort.
Växellådan från Xtrac är en konventionell manuell, H-mönstrad spaksak, även om Gordon Murray egentligen hade föreställt sig en sekventiell historia. Men presumtiva kunder hörde av sig och undrade försiktigt om han kunde tänka om – de ville ha ett H-möster ett spaka sig fram genom. Och så fick det bli.
Under utvecklingsarbetet testade man känslan och viktningen av växlingsrörelsen noggrant och resultatet påstås bjuda på ett kort, taktilt kast för en smidig, skarp och tillfredsställande växlingsuppevelse.
Och så var det den där fläkten där bak. Till skillnad från den gamla Formel 1-bilen Brabham BT46B, som till synes hade en likadan fläkt, handlar det inte bara om att suga bort luft från bilens undersida. I stället hjälper fläkten till att styra luftflödet under diffusorn, så att det inte blir turbulent. För om det skulle hända, skull man tappa marktrycket.
Så varför heter den just T 50? Jo, dels är det Gordon Murrays 50:e bilkonstruktion. Men det är också med T 50 som han firar 50 år som bilkonstruktör. Dubbelt passande, alltså.
Gordon Murray presenterar GMA T 50 i detalj.