Debatt: Swedac missbrukar sin ställning
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Under större delen av det här året har allbilsverkstäder missgynnats och gasfordonsägare har tvingats köra onödigt långa sträckor för att få sitt gasfordon kontrollerat. Det har även inneburit att fordonsägare fått ökade kostnader och en onödigt hög miljöpåverkan.
Det finns verkstäder som också får en ansträngd ekonomi på grund av att de inte är med på en ”lista” som godkända verkstäder. Fordonsägare och verkstäder mailar och ringer oavbrutet till oss. Skälet är att Transportstyrelsen och Swedac inte tolkar Författningssamlingen på samma sätt.
Helt plötsligt under våren kräver Swedac vid sin revision av besiktningsföretagen en noggrann verifiering av verkstäder. Det ska ske enligt nuvarande rutin (för verkstäder som inte är fordonstillverkarens godkända representant) och alltså att rutinen just med besök är det enda godtagbara sättet att verifiera bland annat kompetens.
För att vara 100 procent säker kontaktade SFVF utbildningsföretag som utbildat både fria verkstäder och märkesverkstäder. Utbildningsföretagen i sin tur skickade listor till oss på verkstäder som de har utbildat. Dessa listor har SFVF skickat till certifieringsbranschorganisationen Swetic och Tord Fornander som är ordförande förSwetic.
Vi finner det anmärkningsvärt att listor från fordonstillverkarens godkända representant accepteras men inte från SFVF eller utbildningsföretagen. Enligt Konsumenttjänstlagens 4 § ska arbetet ske fackmässigt. Hur kommer det då sig att allbilsverkstäder måste ha en extra kontroll när vi har kunnat visa att kompetensen finns från utbildningsföretagen?
Nu tvingas alla allbilsverkstäder trots SFVF och utbildningsföretagens intygande visa sin kompetens vid besök hos besiktningsföretagen. Det känns än mer olustigt eftersom generaldirektören Ulf Hammarström gjorde nyligen följande uttalande:
”Ackreditering är ett system som tillämpas inom ett stort antal samhällsområden. Det skapar tillit och säkerhet i varor och tjänster, stärker svenska företags konkurrenskraft och bidrar till rättvis handel”.
Konkurrenslagen innehåller två centrala bestämmelser, en som förbjuder konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (2 kap. 1 §) och en som förbjuder företag med en dominerande ställning att missbruka sin marknadsmakt (2 kap. 7 §).
Det första förbudet gäller när företag samarbetar för att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller på sätt som ger sådant resultat. Karteller är ett exempel på sådant förbjudet samarbete.
Det andra förbudet gäller när företag missbrukar sin dominerande ställning på marknaden. Det är inte förbjudet att vara dominerande. Däremot är det förbjudet att missbruka sin marknadsmakt.
Konkurrenslagen “gynnar” de små företagen. Många typer av samverkan mellan små företag omfattas inte av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, om de inte tillsammans kontrollerar en väsentlig del av marknaden.
Förbudet mot missbruk av dominerande ställning är också till nytta för de små företagen eftersom det ofta är de som drabbas när ett stort företag missbrukar sin marknadsmakt. För vem arbetar Swedac?
Bo Ericsson, vd SFVF
